Det är fem år sedan Uniforms for the Dedicateds första produkt landade i butik men historien om kollektivet började långt tidigare när några av märkets grundare träffades på en glaciär år 1998. Idag är de 11 anställda varav en heltidstjänst är avsatt för hållbarhetsutveckling. På den posten sitter en av grundarna, Mike Lind. Vi träffades över en iskaffe runt knuten från deras kontor på en av Söders mer undangömda höjder. Samtalet rörde sig kring ideal och värderingar, naturen och staden, framtid och arv.
Hej Mike! Du säger att Uniforms for the Dedicated ska bli världsbäst på hållbarhet om fem år. Hur ska det gått till?
– Det handlar bara om en inställning. Att visa kunden att det här med hållbarhet är reason for being och den absolut viktigaste frågan. Vi håller inte på för för att vi tror att det behövs ett till klädmärke i världen, för det är det sista som behövs, utan för att skapa förändring och inspirera andra människor att skapa förändring. Om man drar en idrottsmetafor så handlar det om att vi vill ta guldmedalj i världsmästerskapet i hållbar utveckling. Och för att kunna göra det måste vi träna, träna, träna! När jag är ute och föreläser så är det värdefullt att jag kommer från branschen och kan berätta om hur det går till i verkligheten och när jag kommer tillbaks till UFTD kan jag direkt implementera det jag lärt mig. Vi hoppas att det ska leda till att vi tar fram produkter som är världsledande och visar andra företag att det här faktiskt går att göra och få lönsamhet i. Kan vi så kan de. Vi är redan nu tveklöst bäst i Sverige på hur mycket tid vi lägger på hållbarhetsarbetet i förhållande till företagets storlek.
Vad betyder hållbar utveckling för dig?
– Min definition är att tillgodose våra behov men inte göra det i den utsträckning att framtida generationer behöver lida för det. Men det låter filosofisk och luddigt och det stora problemet är att det är för stort glapp mellan handling och verkan. Det handlar egentligen om att förändra sitt vardagliga beteende. Att inse att mitt beslut att ta bilen till jobbet kommer ha en negativ inverkan på miljön om 30 år. Det kan vara svårt att se men ju mer vi vet om miljöförstöring ju lättar blir det att ta till sig.Vi står nu på första trappsteget och det är en viss tröghet att ta nästa steg. Vad är det som krävs för att vi ska kunna ta det steget? Det finns inte ett givet svar men staten måste agera. Jag tror att hållbarhet som ämne måste in på skolschemat. Samtidigt har företagen och individen ett ansvar. För mig handlar det om att ta till sig och sprida kunskap. Jag gör det till exempel genom UFTDs varumärkesarbete, PR, föreläsningar och sådana här intervjuer.
Du är surfare och snowboardåkare. Hur tror du att det har påverkat din inställning till mode?
– Mode är kulturellt betingat och fyller bara en funktion i en urban miljö. Det är få element i naturen som kräver att man är moderiktig men alla saker vi omger oss med har sitt ursprung ur jordens resurser. Även de mest artificiella material härrör i grund och botten från naturen. Utan jord, inga råvaror. Förr kunde man ju träffa och prata med skräddare som sydde ens skjorta. Nu för tiden, när våra kläder produceras på andra sidan klotet är svårare att se den kopplingen. För mig är surfingen och snowboardåkandet väldigt kontemplativt och spirituellt och en av de grejer som får mig att tappa förankringen till det urbana. Ta en våg som har färdats i 10 0000 kilometer över oceanen och så träffar jag den vågen. I det ögonblicket är det svårt att inte känna en stark koppling till naturen.
Hur duktiga är modeindustrin på hållbarhet?
– Det finns för få bra exempel på innovativa och hållbara lösningar att hämta i textilindustrin idag därför är det viktigt att inte begränsa sig till att bara titta inom branschen. Många som varit i branschen länge säger att de kan det här men vad vet de egentligen om framtiden? De baserar sitt kunnande på erfarenhet när det egentligen handlar om att tänka nytt. Kan vi lära oss något av bilindustrin som använder sig av textil i sina inredningar? Gör de nåt som vi kan ta efter? Det kan tyckas vara stor skillnad mellan en bil och en t-shirt men i slutändan handlar det trots allt om produktion, hur människor arbetar och hur naturresurser används.
Finns det några starkt lysande stjärnor i det hållbara modesverige?
– Alltså, jag letar efter dem. Det finns personer som vill väldigt mycket och som har fantastiskt mycket kunskap och erfarenhet men som är bromsade av olika anledningar. För många bolag verkar det svårt att både skapa avkastning till sina aktieägare och fokusera på hållbar utveckling. Tyvärr är det ofta dessa bolag som har resurser att skapa förändring. Ett moment 22. När jag är ute och föreläser brukar jag ställa folk frågan vem de tycker är bäst på hållbarhet just nu. Om jag får ett bra svar så googlar jag dem och ringer upp. De flesta är väldigt öppna och duktiga på att dela med sig. Vi på UFTD söker aktivt efter parhästar och ser gärna ett kluster av företag som kan dela information och erfarenheter och gemensamt driva utvecklingen framåt.
Tror du att det går att vända den negativa utvecklingen på rätt köl?
– Ja, det går definitivt. Men vad är det vi vill uppnå? Det vi kan vi göra nu är att försöka hitta harmonin mellan människan och ekosystemen. Det är ett komplext problem och det finns inget generiskt svar. Alla kan inte hitta lösningen på samma sätt men alla måste bidra.
Går det att skapa lönsamhet genom hållbar utveckling?
– Ja, det är klart att det gör! Det är det som är så fint. Fast att förändra de etablerade strukturerna och affärsmodellerna är ett stort jobb. Det är därför jättarna har svårt att hänga med. Men se på ett företag som amerikanska Patagonia som gör friluftskläder. De var redan från början på det klara med hur de ville uppträda som företag och bevisar gång på gång att det det går att förbättra sin produktion samtidigt som man kan växa och tjäna pengar. Inte minst för att man är så konsekvent, ärlig och transparent.
Hur gör man då?
– Man erbjuder konsumenterna ett bättre alternativ. Ett steg är att gå från vanlig bomull till ekologisk, ett annat att ta bort kemikalier ur produktionen. Nästa steg kanske är att ersätta ekobomullen till industriellt återvunnen och ytterligare nästa till post consumer-återvunnen. Man kan enkelt byta strömförsörjning till sol eller vind. Att röra sig i rätt riktning är bättre än att fortsätta i gamla spår. Ingen vet heller hur det ser ut om fem år. Kanhända finns material som inte ens behöver jord och vatten. Gör vi tyg av bakterier som bara behöver solljus? Använder vi ens bomull om 20 år? Tekniska innovationer är i sin linda. Vad som behövs är några bolag som ligger i framkant och visar att det går att skapa lönsamhet. Det är inte modebranschen så bra på. Vi är bättre på att skapa trender vad gäller färg och form än än att ändra på konservativa strukturer som lever kvar. Detta vill vi på UFTD ändra på. I höstas fick vi en idé som vi testade i vår butik. I stället för att köpa en kavaj kan kunden låna plagget för att sedan välja att lämna tillbaka det eller köpa det. Icke-ägande är bara en modell. En annan är att bygga in relationen redan från början genom att anpassa plaggen efter kunden. Då skapas ett band och kunden behåller plaggen längre. Kanske finns det plagg i våra kollektioner som vi kan skräddarsy åt folk? Vi måste hjälpa till att bryta mönstret av linjär konsumtion och ge folk valmöjligheter.
Text: Jennie Dahlén Foto: Porträttbild Douglas Diaz, Kollektionsbild Uniforms för the dedicated
Den här intervjun skrevs 2015 och är hämtad ur det första numret av Tråd fanzine. Tråd är ett fanzine om svenska makers och doers. Samtida modeskapare, konstnärer, branschfolk och entreprenörer intervjuas om sitt arbete, sina projekt eller tankar. Tråd gör nedslag i de strömningar och rörelser som främjar kreativitet, personlig stil och hållbarhet. Tråd började som ett handgjort fanzine och är nu blogg som drivs av Jennie Dahlén. Roger Olsson fotograferar.
Comments