Tråd träffar Felix von Bahder och Carl Ollson på Deadwood Leather.
Hur börjar historien om Deadwood leather?
Carl: Vi träffades när vi båda jobbade extra på klädbutiken Solo för ett par år sedan. Vi hittade en lokal uppe vid Mosebacke i Stockholm och startade jeansbutik som vi drev i två år. Det var inget vi gjorde för att bli rika, snarare tvärt om, men vi ser det som lärtid. För utan den hade vi aldrig kunnat göra det vi gör idag. Det var också där vi började experimentera med skinn. Nu producerar vi skinnjackor av återanvänt läder och säljer till 80 butiker i 6 länder.
Vad är er drivkraft i det här?
Vi är i grunden inga modeskapare utan det började med att vi upplevde att det fanns ett problem som vi ville lösa. Vi ville vända upp och ner på modebranschen som den ser ut idag. Vi jobbar med tolkningar av klassiker, kanske med en tvist här och var, men framförallt försöker vi producera dem på ett sätt som känns intressant ur ett hållbarhetsperspektiv och rent allmänt. På ett sätt har vi gjort det svårt för oss själva men på ett annat sätt är det ganska befriande. Det finns inte oändligt många sätt vi kan göra det här på utan att tumma på våra principer. Då får man verkligen använda sin kreativitet för att komma runt vissa hinder.
På er hemsida nämner ni med värdeord att ni bryr er om hållbarhetsaspekten men ni berättar inte om produktionen. Är det ett medvetet val?
Våra skinnjackor och läderaccessoarer tillverkar vi i Bangkok. I sydostasien samlas nämligen stora kvantiteter av begagnat skinn från väst samt spillmaterial från industrin. Vi har just knutit till oss en väldigt bra team som kan övervaka produktionen så att den lever upp till våra ideal, både vad gäller arbetsförhållanden och kvalitet. Att ha en produktionsagent på plats som hela tiden är närvarande och kan dokumentera tror vi är viktigt. Först nu känner vi att vi kankontrollera hela processen och därför känns det som att det är i år som vi kan lansera DEADWOOD på riktigt. Nu när vi sjösätter flera olika produkttyper och knyter till oss producenter med vitt skilda kompetenser börjar det verkligen bli spännande. Vi har till exempel en produktion av bambu och hampa på gång i Nepal. Det är en superintressant fabrik som jobbar mycket med att aktivera kvinnor på landsbygden som annars har svårt att få jobb. För mig har det känts naturligt att vara tydlig med att vi har ett hållbarhetstänk för det är uppenbart att det behövs. Vi vill berätta hela historien bakom plaggen. Förhoppningsvis kan transparensen genomsyra varumärket och hållbarhetsaspekten prägla produktionen.
Vad lägger ni i definitionen hållbart?
Carl: Felix har ju pluggat hållbar utveckling medan jag har lärt mig under resans gång. Jag hade inte en tanke på att rädda världen när vi började med det här utan för mig handlade det bara om att göra snygga skinnjackor. Nu är det däremot en annan femma!
Felix: Hållbarhet som begrepp är så vansinnigt brett. Dels har vi de ekologiska aspekterna, dels de sociala. Vissa kan ifrågasätta varför vi producerar i Asien. Är det verkligen hållbart? Visst frakten är lite längre mot om vi hade producerat i Portugal men samtidigt kan vi aktivera en ekonomi som är i större behov av att aktiveras och sätta människor i arbete som är i större behov av en inkomst. Ibland måste man ge avkall på en viss aspekt av hållbarhet för att nå en annan. Man försöker göra något så bra som möjligt och följa sin inre kompass. Fokuset på hållbarhetsfrågor, eller på något slags socialt eller ekonomiskt pathos är fortfarande så marginellt i den globala modedebatten. Eller, det kanske är en betydande dela av debatten men det är fan en obetydlig del av produktionen. Jag vet inte hur många fabriker vi har haft kontakt med som inte förstår vad man pratar om när man säger att man vill göra nåt hållbart, ekologiskt och vill jobba i alternativa material i stället för bomull. De fattar inte varför. Varför vill ni det, det kommer ju kosta mer? får man som svar på sina fråga.
Är hållbar produktion idag snarare en hygienfaktor än ett säljargument?
Carl: Ja men precis. Det är viktigt för branschen i stort att det nämns och tas upp. Sen kan man ju tycka att det borde vara en självklarhet men vi är inte där ännu, långt ifrån. Genom att berätta att vi har de här värderingarna och bryr oss om det här kan vi bli opinionsbildare. För det är ju vi som varumärke som sätter agendan. Och om vi då säger att det är coolt att bry sig lite extra så kommer vi förhoppningsvis påverka några med det.
Har ni valt återförsäljare som tänker som ni kring hållbarhet?
Carl: Vi har snarare fokuserat på att få till en hållbar produktion än att hitta reko återförsäljare men när vi sitter och letar själva så blir det naturligt så. Det känns enklare för att folk som driver schyssta butiker ofta är vettiga människor att ha att göra med samtidigt som de förstår vår produkt. Vår approach är ju lite knasig och då behöver vi jobba med folk som har ett lite öppnare sinne, är vakna och vana med att ta alternativa vägar. Det blir roligare och lättare och det gillar vi!
Ni håller förhållandevis bra priser, vilket inte är helt vanligt när man är ett relativt litet, nystartat företag med en unik produktidé. Hur är det möjligt?
Felix: För att det ska gå i linje med våra principer om att sprida idéer så vill vi att våra produkter når så många som möjligt hellre än att vara för dyra och nå få. Vår råvara är relativt billig och det hjälper så klart till att hålla priserna nere. Man måste börja tänka annorlunda. Om man bara slutar gå i samma hjulspår som tidigare så kan man hitta massa roliga lösningar. Det tror jag är modevärldens största utmaning.
Hur går er designprocess till?
Carl: Vi är varken designers eller mönsterkonstruktörer utan skarvar med inspirationsbilder och MS Paint-skisser. Det kan tyckas krångligt men det är också ganska kul att bara köra. Vi sitter och rotar böcker, kollar gamla liveupptagningar med favoritband, följer Patagonias instagramflöde och allt möjligt. Vi pusslar och tänker snarare än skissar ner nåt på ett tomt vitt papper.
Vilken respons har ni fått från era kunder på att ni arbetar med återvunnet material?
Carl: Mer än vad vi hade räknat med faktiskt.
Felix: Ja men det kanske framförallt är för att de som hör av sig är de som känner sig extra berörda av vårt budskap. Men det är fint. Vi har fått mycket stöd på den fronten. Människor känner att vi är nånting på spåren. Det känns kul!
Carl: Många vill matcha ihop oss med andra människor som gör liknande saker för eventuella samarbeten. Folk har varit väldigt vänliga.
Felix: Det är också de smågrejerna som får en att vilja fortsätta. Ibland är ett tungt att försöka göra någonting lika fett eller fetare än alla andra, men samtidigt snällare. Men när vi får den typen av stöd så blir vi peppade! I höstas blev vi till exempel nominerad till Världsnaturfondens pris som Miljöhjältar. På ett sätt är det ju jättetramsigt med priser men man blir ju superglad över att de har sett att vi ändå försöker.
Framtiden då?
Felix: I och med att vi båda jobbat i jeansbutik så har vi drömt länge om att starta ett jeansmärke eller att göra den perfekta t-shirten. Hittills har det varit fullt fokus på lädret men nu har vi hamnat i ett läge där vi har möjlighet att ta det ett steg vidare och bredda vår produktkatalog. Jag tror att vi båda tycker det skulle vara nice att ha en hel siluett att erbjuda. T-shirtlinjen är i stort sett klar, det andra får ta sin tid. Att göra jeans är ett så förbannat stort projekt. Drömmen är att hitta ett denimväveri som jobbar i alternativa material som hampa eller bambu men det är jättesvårt att hitta och superdyrt.
Carl: Ja vi kämpar just nu för att hitta rätt väveri. Många av de stora väverierna som andra svenska märken jobbar med garvar ju nästan när vi säger vad vi vill göra och vilka krav vi har. Det är ett detektivarbete och det är superkul! Det kommer bli bra och vi har fått mycket pepp från kunder som gillar vår grej.
Hur ser ni på att växa? För även om ni gör saker bättre än många andra så har ni ju trots allt en miljöpåverkan.
Felix: Det är så otroligt komplext. Vi har aldrig gjort anspråk på att vara ett så hållbart märke att det går att skala upp i oändlighet, utan vi vill erbjuda ett bättre alternativ än vad som finns på marknaden idag. När det kommer de nya produktgrupper vi jobbar med, som jeans och t-shirts, så har vi hittat nya lösningar som gör att vi kan skala upp det här rejält. Kläder kommer ju alltid att inhandlas och kan man bara producera dem på ett bättre sätt så är vi en bit på väg. Men opinionsbildning är nästan viktigare. Att vi jobbar med återvunnet skinn verkar väcka många idéer och tankar hos människor, och även om någon som ser av vårt budskap inte köper en skinnjacka eller väska av oss så väcker det i alla fall nånting hos den personen. Jag tror det är viktigt att visa att det går att göra saker annorlunda.
Text: Jennie Dahlén Foto: Sissel Wincent
Vill du läsa om fler modeföretag som utmanar i modebranschen? intervjuerna med A new Sweden, MASKA och Studio Heijne.
Den här intervjun skrevs 2015 och är hämtad ur det första numret av Tråd fanzine. Tråd är ett fanzine om svenska makers och doers. Samtida modeskapare, konstnärer, branschfolk och entreprenörer intervjuas om sitt arbete, sina projekt eller tankar. Tråd gör nedslag i de strömningar och rörelser som främjar kreativitet, personlig stil och hållbarhet. Tråd började som ett handgjort fanzine och är nu blogg som drivs av Jennie Dahlén. Roger Olsson fotograferar.
Comments